Tomatsås med ris, mycket bra pris

Nu är det clean mat som gäller. Clean, med mycket kärlek. Ris och bönor, bönor och ris. Fräs hackad lök, grovriven morot och rotselleri i olivolja. Häll på krossade tomater. Salta och peppra. Låt puttra, med eller utan lock, i ca 20 minuter. När det är i princip klart blandar du ner en förpackning kokta bönor av valfri sort. Jag tog svarta. Toppa med färsk persilja och servera med ris. Ät långsamt.

Tips: Om man får över av den här typen av mat (sås plus kolhydrattillbehör) kan man återanvända maten genom att blanda ihop allt det överblivna i en ugnsform, toppa med riven ost och gratinera i ugnen. Det kan ibland bli ännu godare, fast mindre cleant förstås.

ps. surdegen dog. ds.

Den började leva, men sedan, dag 4, så misstolkade jag receptet, hade i fel mängd mjöl och vatten och sedan var det adjöss och good bye. Jag väntade kärleksfullt i ytterligare två dagar i hopp om ett nytt livstecken, men det var bara att acceptera det smärtsamma faktum att degen gått hädan.

Förgiftad

Dessa dagar vill man helst bara leva på luft, eller som Eve sa: kan det inte finnas någon helt ny mat som man aldrig har ätit förut? (Eller var det så hon sa? Det lät mycket bättre när hon sa det...) Men man blir ju hungrig, och trots sitt illamående och det faktum att man känner sig inte mätt, utan mättad, så måste man ju äta. Jag måste bara vänja mig av med allt vitt (salt, socker, grädde, kokain...) och tömma min kropps fettdepåer innan jag kan börja fylla på med mer av de varorna. När inte ens en sallad eller kokt potatis känns lockande eller "fräscht", så vänder jag mig till gröten. Igår åt jag rågflingegröt med frysta lingon, skivad banan, kanel och havremjölk. Det var både vackert och gott.

Bild.

Sallad. "Julsallad", si vous voulez.

Gör en bädd av blandade salladsblad. Lägg på skivad avokado, skivad rödlök och bitar av filén från blodgrape. Strö över flingsalt och krossad svartpeppar och stänk över lite rödvinsvinäger och olivolja. Toppa med persilja.

Feedback

Min lillebror sa att den här bloggen är bögig...

What have I done - julmyz

merry, merry christmas

Enkel dillanvändning

Strö dill över en vanlig enkel knäckemacka med ost. Kanske tomat också. Det blir jättegott! Det för tankarna till dillknäcket som är ungefär det godaste i hela sortimentet på bageriet där jag jobbar.

Healing

Jag blev less på hela skiten, drog till mina föräldrar på landet och idkade bakterapi i deras kök. Några saker som jag har värkt fram: pepparkakor, chokladmintkola och en surdeg (ett självporträtt). När jag bakar pepparkakor har jag alltid i mer kryddor än vad det står i receptet, låter degen vila i minst 2 dygn och kavlar sedan så tunt jag kan. Inte för att jag tycker mer om tunna pepparkakor än tjocka, utan bara för att utmana mig själv. Mintkolorna upptäckte jag när jag satt och kollade på det häftiga programmet Gokväll. Det är Johanna Westmans recept, fast jag hade pepparmintolja även i chokladöverdraget för jag tyckte inte att det smakade tillräckligt mycket mint. Surdegen försöker jag blåsa liv i med vägledning från den här omtalade bloggen. Vi får se hur det går, jag är bara i inledningsskedet. Den bör vara klar att använda lagom till julafton ungefär, om jag inte råkar döda den innan den ens fått liv, så att säga.
Bilder kommer snart. Jättefina bilder.

Inspiration

Nu har jag förvisso ätit kött alldeles nyss, men det är mer undantag än regel, och här kommer en inspirationsvisa från Klas Klättermus. Den heter Grönsaksätarvisan.

Den som jämt har kött till mat
och skinkor hela dagen,
han blir så däst och trött och lat
och väldigt tjock om magen.

Men
den som äter palsternackor
han går inte av för hackor,
morot, selleri och dill
är inte heller illa.
Han blir så lagom mätt i magen,
glad och munter hela dagen,
får sån spänst i bena att han
inte kan stå stilla.

Den som bara vill ha kött
och äter sina vänner,
han blir så däst och lat och trött
och får så fula tänder.

Men
den som äter palsternackor
han går inte av för hackor,
det finns kraft i morotssaft
för den som håller stilen
han blir så snäll mot dem han känner,
han får många goda vänner
och får väldigt fina tänder,
liksom krokodilen!

Och så denna lilla strof som jag skrev alldeles nyss: Växtriket är ett rikare rike än djurriket.

Hrm. Hej då.

Grönkålssoppa

Hej. Jag har lagat grönkålssoppa. Jag råkade ha ett paket "skivspill" hemma, och tänkte att det kunde vara gott att ha i, men annars hade jag bara uteslutit det och serverat med ägghalvor. Skivspill är jättebra tycker jag. Det är överblivna bitar av kött (rökt skinka i det här fallet), alltså misslyckade skivbitar eller ändar och sådant, som man inte kan sälja som vanligt eftersom de är för fula. Dessa kan man köpa till bra pris under namnet skivspill. Kolla!


Såhär gjorde jag soppan (kan även kallas gryta):
Skiva en gul lök på valfritt sätt. Skär en bit rotselleri i ganska små bitar. Skär lite rökt skinka i lagom stora bitar. Repa av grönkålen från de allra grövsta stjälkarna, och skölj. Hacka lite lätt, eller riv den bara i mindre bitar medan du har i den i kastrullen. Börja med att steka gul lök i rapsolja i en stor kastrull. Ha strax i rotselleri. Sedan skinka. Sedan grönkål. Sedan lite vatten. Man behöver inte jättemycket vatten eftersom grönkålen kommer att släppa ifrån sig en del vätska (och därmed krympa). Så man kan gott ta en rätt stor volym grönkål, den sjunker alltså ihop. Salta och peppra och koka under lock tills önskvärd konsistens är nådd. Jag tror det tar ca 20-25 minuter, beror lite på hur stora bitar grönkål man tog. Servera med en knäckemacka till exempel!

Blodspår i grönskande snölandskap

Sedan jag började med den här bloggen har jag blivit så fåfäng å min mats vägnar. Jag brukar inte äta med ögonen så mycket, men nu känns det plötsligt som att allt jag lagar måste se snyggt ut. Det går inte, jag skiter i det.

Idag lagade jag det här:
Koka ris. Koka broccoli. Stek hackad lök, vitlök och chili. Blanda detta med fetaost, hackad persilja och limesaft och hugg in. Hugg in och vänta på att råvarornas välgörande egenskaper ska göra dig frisk. Jag känner mig nämligen lite sjuk.



ps. Pimpa eventuellt rishögen med lite extra olivolja och ät en avocadohalva till förrätt. Det gjorde jag, och det var inte så dumt.

Dillexperimentet

Efter att ha levt på mackor i några dagar tyckte jag att det var dags att överraska kroppen lite. Jag gick till mataffären och fick syn på dill. Dill, alltså, jag älskar dill, men jag behärskar dill endast i fisksammanhang. Nu stod dock dillen där, grön och fin och väldoftande framför mina ögon - dessutom mådde jag lite illa och kände att dill kunde vara en välgörande ört - så jag tänkte att det var dags att kasta sig ut i det okända och pröva sina vingar. Jag köpte dillen och lite annat som inte var fisk, och nu ska vi se vad tant Elin experimenterar fram denna lördagsafton, alltmedan feststassen åker på.

Skala och skär sötpotatis och rödbetor i bitar. Ju mindre bitar desto kortare tillagningstid. Skölj purjolök och skär även den i bitar. Min kompis Erika Billysdóttir, som är ett äkta ekologiskt grönsaksgeni och inom en mycket snar framtid Sveriges mest lyckade raw food-guru, har lärt mig att purjons grönaste topp går utmärkt att äta. Förut skar jag alltid av en lång bit av purjon och slängde (oklart varför), men det har jag slutat med nu. Lägg allt detta i en ugnssäker form, salta, häll på ganska mycket olja och krydda. Jag hade på garam masala och lite spiskummin. Garam masala är en indisk kryddblandning som innehåller bland annat kanel, kummin och kardemumma, så har man allt det hemma kan man lika gärna krydda med det. Rosta detta i ugnen i ca 225 graders värme tills det är lagom mjukt. Rör eventuellt om någon gång mitt i allt. Medan du väntar på att rötterna ska bli mjuka kan du göra följande: rosta valnötter i en torr stekpanna; steka "sugar snaps", eller sockerärtor, som jag helst kallar dem, men det verkar vara två olika saker - men båda varianterna går bra. Stek dem lite lätt, salta och peppra. När rotfrukterna är klara i ugnen rör du ner finhackad dill och ser till så att kryddningen är bra.

När allt är klart (rötter, ärtskidor, valnötter) börjar själva byggandet: Skapa en bädd av ruccola eller andra salladsblad. Fortskrid med några ärtskidor (eller framskrid på ett par ärtskidor hehe). Lägg på ett berg av rötter. Pressa över lite citronsaft. Låt en rejäl klick tjock yoghurt dimpa ner och låt det sedan regna valnötter. Låt dig väl smaka.

(eller var rejäl och blanda ihop allt i en salladsskål istället; allt utom yoghurten kanske, det ser nog äckligt ut)


Utvärdering av dillen: Den gjorde varken till eller från i denna anrättning, ärligt talat. Maten var asgod, men det hade den nog varit även utan dill. Dillharmonin uteblev.

ps. Nej, helt ärligt, skit i dillen. Det blir godare utan. Vi får prova oss vidare i dillriket...

Om omega 3

Omega 3 är en fettsyra. Eller, tja, det är en grupp av fleromättade fettsyror. Många är överens om att fleromättat fett är bättre än enkelomättat, men framförallt bättre än mättat. Mättat fett är i allmänhet animaliskt fett - alltså fett från djurriket, det som finns i mjölkprodukter och kött. Fisk däremot, det är ett djur, men feta fiskar innehåller inte mättat utan fleromättat fett, och föjlaktligen mycket omega 3. Varför utgör fisken ett undantag från resten av djurriket? Jo, det hörde jag förklaringen till en gång, och jag tyckte det var så spännande att jag nu ska försöka dela med mig: Tänk på rapsolja - ett enligt de flesta hälsosamt fett från växtriket som innehåller mycket fleromättade fettsyror. Om man kyler ner rapsolja så förblir det flytande. Tänk sedan på smör - ett animaliskt fett från djurriket (komjölk) som innehåller mycket mättat fett. I kylskåpet är smöret hårt, men om man tar ut det i rumstemperatur så blir det mjukt. Mättat fett stelnar i kyla.

Tänk om en fisk skulle bestå av mättat fett!!! Den skulle typ bli helt stel i sin hemmiljö havet. Den skulle inte kunna simma och sedermera skulle den dö. Några av de fetaste fiskarna, som alltså är de som innehåller mest omega 3, är lax, makrill och strömming, och de har det i regel rätt kyligt hemma.

Om kryddor

En grej som är bra att veta om kryddor som exempelvis curry, paprika och spiskummin är att de utvecklar sina smaker till fullo först när de kommer i kontakt med fett. Det är därför man alltid ska ha i kryddorna precis i början av matlagningen. Antingen steker man dem ensamma i matfettet innan man börjar ha i övriga ingredienser, eller så steker man dem ihop med den hackade löken och eventuellt någon annan grönsak, också just i inledningsskedet.

Moroten

Jag passade även på att illustrera hur skärandet av smala stickor och små kuber ser ut, eftersom jag inte hade någon morot hemma när jag gjorde inlägget om att skära grönsaker.





ps. Stickorna är inte jättesmala här... Man kan förstås utmana sig själv och göra jättesmala stickor.

101 sätt att tillreda brysselkål och morot

Ja, det kanske verkar som samma sak hela tiden, men det är inte det. Och nu är i alla fall brysselkålen slut och det enda jag har kvar i kylskåpet är sillen, som inte är klar att äta än. Så nu måste jag snart gå och handla.

Såhär blev det:
Stek skivad rödlök och strimlad chili i olivolja. Jag har kvar kärnorna och allt i chilin, fast om man inte gillar att chili är starkt kan man ta bort dem samt skära bort de vita innerväggarna. Jag tar hellre lite mindre chili i så fall. Halvera brysselkål och fintärna morot och rotselleri. Häll i en skvätt vatten och sjud på svag värme tills det är lagom mjukt och vattnet kokat in. Salta. Koka mathavre enligt anvisningarna på förpackningen. Sedan hade jag ett förverkligande av mitt bästa linsrecept färdigt i en burk i kylen, så det kunde jag ha i. Jag ska mycket snart berätta hur jag kokar dem. I allmänhet är det ganska bra att ha färdigtillagade saker i kylen som man snabbt kan komponera ihop sallader av: buljongkokta linser, röror, kålsallad, kokt bulgur o.dyl, kokt ägg, kryddstekta tofutärningar... Sedan kan man blanda det med nyskurna grönsaker eller nytillagade saker för fräschör eller värme.
Nåja. Jag hade alltså tre komponenter: grönsaksfräs, kokt mathavre och ett slags buljongkokta linser. Dessa blandade jag sedan ihop och serverade som nedan - med lite gullig gurka och en obligatorisk skvätt balsamvinäger. Det blev fan gött!

Glasmästarsill

Jag älskar inlagd sill. Eftersom jag älskar både ättika och fisk så tycker jag att det är den perfekta maträtten. Är det något som är kul att göra inför julen så är det inlagd sill. Det känns meningsfullt. Jag gillar att baka och göra godis också, men vem ska äta upp allt? Sillen äter jag lätt upp själv om det krävs (det gör jag med bakverken också, men det känns inte lika meningsfullt). Dessutom blir man smart av fisk, och eftersom sill är en fet fisk så innehåller den mycket omega 3, vilket tydligen är något bra. Sedan har jag även en personlig teori om att det är bra för kroppen med lite surt (ättika) var dag. Kanske inte för alla, men om man känner på sig att man har en basisk kroppstyp, som jag, så kan det vara välgörande med lite syra (Obs, ovetenskapligt).

Man kan göra allt från grunden - köpa hela sillar, rensa och vattlägga dem, som det heter. Det verkar jättespännande, men jag orkar inte just nu, och dessutom hittade jag en burk inläggningssill för 10 kr (ordinarie pris närmare 30 kr)! Woho. Det är dock kort datum så jag måste skynda mig.

Såhär gör vi:
Koka upp en lag av 1,5 dl vatten, 5 msk socker och 5 msk ättiksprit. Dra av kastrullen från plattan och låt svalna. Fixa under tiden resten av ingredienserna: skiva 1 rödlök och 1 liten morot, skär en liten bit pepparrot i små tärningar. Skölj av sillfiléerna i kallt vatten och skär dem i lagom breda bitar, ca 2 cm. Mortla lite nonchalant 15 vitpepparkorn och 10 kryddpepparkorn. Ta för bövelen inte 11 kryddpepparkorn till exempel! Det betyder otur, ingen snö på julafton och en tråkig nyårsfest. Varva allt detta samt 4 lagerblad i en glasburk, och när lagen har kallnat häller du över den med. Sedan är det bara att ställa skapelsen i kylskåpet och vänta i ca 2 dygn innan det är dags för avsmakning. Under tiden kan du gå och handla potatis och fundera på vem av dina vänner som samtidigt är dum och har en basisk kroppstyp. Denne bjuder du hem på middag sedan. Då kan han eller hon få ta med sig öl att dricka till. Det kommer bli så gott!


ps. Håller i kylskåpet i ca 2 veckor. Förutom min sill, som har kort datum och bara håller i 1 vecka.

ps 2. Jag trodde att det skulle bli lätt att fota denna estetiskt mångsidiga rätt på ett snyggt sätt, men det visade sig vara svårt. Alla bilder skildrar något som ser oaptitligt och oproffsigt ut. Ja, men jag vill ändå inte vara med någon som är med mig bara för att jag är snygg!

Haricots verts etc. deluxe

DE LUXE. Hade jag lagat detta hemma hos mig själv hade jag säkert använt gul lök, vanliga tomater, frysta haricots verts och torkad timjan. Men nu var jag hemma hos mina föräldrar och kunde således slå på stort med gulddagsråvaror som schalottenlök, körsbärstomater, färska haricots verts och färsk timjan (fast vi hade just innan hittat dessa grönsaker till sjukt förmånliga priser på en viss stormarknad, så alla var glada). Det skulle faktiskt inte ha blivit lika gott med budgetvarianten. Det skulle nog ha blivit gott, men nu blev det istället orgasmiskt gott.

Såhär gjorde jag:
Stek hela eller halva (beroende på storleken) schalottenlökar i mycket smör och olivolja. Först på ganska stark värme, men sedan på svag. Akta så det inte bränns vid! Fast om det bränns lite så kan det vara gott. Löken behöver lite tid på sig att bli mjuk. Efter en stund kan man ha i haricotsen. Jag skar av några millimeter i ändarna, men jag vet inte om det är nödvändigt. Efter ytterligare en liten stund har man i halverade körsbärstomater. Och så kan man salta och peppra vid valfritt tillfälle. Sedan låter man detta puttra tills man fått en lagom konsistens, dvs. lagom knaprigt tuggmotstånd i löken och haricotsen, medan tomaterna mosar till sig lite och binder ihop allt. När det är i princip klart strör man över finhackad timjan och serverar.

Jag hade just denna afton lyxat till det med att servera en slät grönsakssoppa och franskt rågbröd till förrätt. I huvudrätten ingick förutom ovanstående grönsaksanrättning ugnsstekt kyckling, äppelchutney och ris. Äppelchutneyn var också mycket god om jag får säga det själv. Jag tog ett recept ur en kokbok; kan lägga upp det senare. Om man vill fortsätta att släppa köttet kan man förstås byta ut kycklingen mot något annat, eller göra extra mycket av grönsaksrätten och blanda i exempelvis stora vita bönor (a.k.a. elefantbönor) mot slutet.

Mmm!

En varm sallad

Jag tänker inte som en stjärnkock när jag lagar mat. Ibland kan även jag själv, om jag tänker efter, komma på olika sätt som skulle kunna göra en viss rätt ännu godare. Men jag vill inte. Ibland tycker jag att det är godare om det inte är för gott. Ibland vill jag att det ska smaka enkelt. Andra gånger kanske jag vill maxa med kryddor, smaker och konsistenser. Det beror på. Men jag säger det här bara för att ingen ska tro att jag tror mig presentera den ultimata slutversionen av en matidé; det tror jag enbart när det gäller min hummus. Och därför lämpar sig alla mina kreationer för ett eget personligt utarbetande av varje enskild kock.

Här är något jag lagade igår:
Koka bitar av morot och potatis i saltat vatten tills de är knappt mjuka.
Koka ägg.
Stek halverade brysselkål och smala klyftor av gul lök på svag värme i olivolja. Om det blir torrt i pannan innan grönsakerna är mjuka kan man spä ut med lite vatten. Salta.
Skär små bitar av äpple, lite större bitar av tomat och finhacka persilja.
Gör en vinägrett som du gillar. Min standard är salt, vitvinsvinäger, fransk senap och olivolja. Om jag har stekt delar av maten i mycket olja tänker jag att det inte behövs så mycket i vinägretten. Ibland stänker jag bara över vinäger och blandar i senapen direkt i maten. Blanda ihop alla ingredienser utom ägget, som man kan skära i klyftor och toppa med, plus lite svartpeppar. Här är processen och resultatet. Bon appétit!

Parentes

Igår kom jag på att nyponsoppa och paprikapulver har samma typ av smak. Sådär bränt, syltigt och rött. Lite oväntat faktiskt. Satt på bussen när jag kom på det.

Proteiner

Vad är det - rent näringsmässigt - med kött som gör det annorlunda än övriga livsmedel? Det första jag tänker på är fullvärdigt protein och vissa mineraler, som järn. Kött innehåller fullvärdigt protein och järn. Jag är ingen kemiexpert, men det finns olika former av proteiner, och det som finns i kött är fullvärdigt, medan det som finns exempelvis i bönor inte är det. Men kroppen kan göra om bönornas protein till fullvärdigt om man också äter vissa spannmålsprodukter (mjöl, gryner...) Det här låter ju väldigt komplicerat, men i själva verket behöver man inte tänka så mycket på det, för tydligen så kan man äta en skiva bröd till frukost och bönor till lunch, och så har man tillgodogjort sig fullvärdigt protein. Är man dessutom inte vegan så får man ändå i sig fullvärdigt protein i form av ägg och mjölkprodukter, och är man inte ens heltidsvegetarian så behöver man inte oroa sig överhuvudtaget. Men det kan ändå vara trevligt att få i sig proteiner, för det mättar ganska bra. Järn är viktigt för blodet med mera, så det är viktigt att få i sig, men det är inte heller några problem, för det finns en massa vegetabiliska livmedel som innehåller järn, till exempel gröna linser och alla mörkgröna grönsaker, för att inte tala om persilja - Guds gåva till mänskligheten. Proteiner finns, förutom i kött och fisk, i följande livsmedel:

baljväxter (bönor och linser)
tofu (består ju av sojabönor - den proteinrikaste av bönor)
nötter och frön
quinoa och bulgur och vissa andra gryner
ägg
ost och andra mjölkprodukter

Eftersom grönsaksriket är mycket vackrare och erbjuder mycket större variationsrikedom än köttriket så brukar jag utgå ifrån grönsaker när jag ska laga mat. Då kanske man kommer på en anrättning som inte innehåller protein. Ibland kan man nöja sig med den; man behöver ju inte äta proteiner exakt hela tiden. Men annars kan man bara tänka ut något trevligt proteinrikt tillbehör: en omelett, kokt ägg, stekt ägg, en kikärtssallad, kokta linser, bönröra, stekta tofutärningar, fetaost... Strör man sedan över rostade nötter, gör en yoghurtsås och slänger in lite quinoa så blir det nästan för mycket!

Jag återkommer med lite recepttips.

Att skära grönsaker

Eftersom inspirationen är en viktig ingrediens i köket så släpper vi grundprinciperna tills vidare, i väntan på inspiration till att skriva om dem. Nu ska vi istället ta en titt på hur grönsakernas form kan påverka smaken. Jag ska ta moroten som förevisningsexempel, eftersom den är så användbar och variationsrik.

När man bestämmer sig för vilken form man ska ge grönsaksbitarna får man försöka föreställa sig rätten i sin färdiga form - vilken konsistens vill jag ha i munnen när jag ska hugga in?

Jag brukar variera moroten mellan små kuber, smala stickor, tjocka stavar, sneda slantar, raka slantar och grovt riv.

Om man ska ha moroten rå i en sallad brukar jag antingen skära små kuber eller smala stickor. Den nätta formen gör att moroten suger upp dressingen och smakerna på ett godare sätt. Dessutom är ju rå morot ganska hårt, och man kanske inte vill ha ett svårmanövrerat flak i munnen, utan snarare en liten knaprig godbit. De små kuberna passar bra i alla sorters sallader; de smala stickorna tycker jag passar i exempelvis en kålsallad, där även övriga grönsaker kan strimlas till en långsmal form. Allt beror på vilket resultat man vill uppnå - vill man att morotens form ska bryta av mot övriga grönsakers form, eller vill man ha en enhetlig stack av grönsaksstrimlor? Båda alternativen är goda!

De små kuberna passar också bra i grytor och såser, där man låter moroten fräsa med löken redan från början för att ge smak, snarare än att låta den utgöra en huvudingrediens. Miniformen gör att de blir väldigt mjuka samt utsöndrar mycket smak. De smala strimlorna passar bra i en wok. En wok ska ju stekas på ganska hög värme under ganska kort tid, så smala stickformer gör att grönsakerna mjuknar snabbt, utan att förlora spänst.

Tjocka stavar passar bra när man ska rosta grönsaker i ugnen, men även när man ska ha morot i soppor och grytor så kan denna form vara godare än slantformen. Förut gjorde jag jämt slantar när jag gjorde grytor och grönsakssoppa, men sedan upptäckte jag att tjocka stavar faktiskt är lite godare. Jag vet inte hur det går till, men de får faktiskt en godare smak. Dessutom kan det vara gott i en annars ganska enhetlig gryta om det finns en form i som bryter av. Men detta kan förstås varieras. Man kan även ha sneda slantar i ugnen, det är också gott. Om man vill göra en sallad med varma inslag kan man koka morötter, och då är också tjocka stavar eller sneda slantar ett bra val.

Slantformen sparar jag annars i allmänhet för långkok, t.ex. när man ska koka köttgrytor eller linser och moroten är med mest för att ge smak. Eftersom dessa rätter ska koka så länge kan man ha i grova bitar grönsaker, de kommer ändå hinna bli jättemjuka.

Rivet har jag i en speciell tomatsåsanrättning som jag började laga när jag var vegetarian och var sugen på köttfärssås men ändå inte (och quorn är bara en onödigt dyr och smaklös produkt som ger näring som man kan få i sig på betydligt godare och billigare sätt). Du ska få det receptet framöver.

Det här är såklart inga regler, bara tips! Och det finns ännu fler sätt man kan skära sin morot på, men jag måste spara utrymme i hjärnan, så jag håller mig till dessa.