Kålsallad blir snabblunch

När man jobbar hemifrån och är inne i ett särdeles effektivt flow vill man inte alltid avbryta sig för att laga till ett gott och närande mål mat. Men man vill ändå ha ett gott och närande mål mat. Det är då man plockar fram alla de rester man har sett till att kylskåpet har att erbjuda. I kålsalladen blandar man ner kokt, skivad potatis, fetaost, tärnat äpple, svarta bönor och lite extra senapsvinägrett. Man kokar ett ägg som man skivar och lägger på toppen. Man drar över lite peppar och lägger dit några salladsblad, om man vill smöra för ögat.

Inmundiga detta medan du jobbar vidare framför datorn, så att datorn blir ännu kladdigare än vad den redan är.

Bon appétit.

En kålsallad

Det finns hur många som helst.

Strimla vitkål med en osthyvel. Finhacka morot. Skär gurka i små kuber. Skiva rödlök i tunna halvmånar. Hacka en rejäl bukett bladpersilja. Allt detta blandas samman med lite salt, vinäger (röd- eller vitvins) och rapsolja. Eller olivolja, för all del.

Det tunna/lilla formatet på grönsakerna gör att de suger upp vinägretten på ett gott sätt. Och sedan så liksom "gifter sig" allt lättare, verkar det som. Jag antar att magerstickor fryser mer och har ett större behov av att hålla sig nära andra för att hålla värmen. Inte för att salladen ska bli varm, men ni fattar. Poesi.

Man kan röra ner goda tillbehör i denna sallad, förstås. Fetaost, bönor... Faktum är att man enkelt bygger upp en hel måltid runt denna sallad. Ever heard about mathavre? Kokt ägg. Potatis. Obegränsat med möjligheter.

Arabisk havsbris

Det ser ut som kaos, men det är fisk.

En gång var jag i Egypten och åt fisk. Det var den godaste fisk jag någonsin ätit. Det har gått många år sedan dess, och den enda smak jag kan minnas är himmelrike. Men jag minns färgerna. Fisken utgjorde vit fond för gröna, gula och röda fläckar. I min efterkonstruktion var det koriander, citronskal, röd chili och hackad tomat som var fläckarna.

Såhär gjorde jag:
Köpte färsk rödspätta till halva priset. "Färsk", för anledningen till att det var halva priset var att fiskens sista förbrukningsdag är imorgon. Det luktade väldigt mycket fisk om fisken. Jag håller tummarna för att jag inte blir sjuk. Nog om det! Men jag vill understryka det extremt förnuftiga i att köpa mat med kort hållbarhetsdatum: det är ekonomiskt, miljövänligt och skönt. Lite som en svensson-version av att dumpstra.

Och så blir livet mycket mer spännande om slumpen får ha ett finger med i spelet.

Jag är inte så bra på det här med att hantera färsk fisk, men tänkte att man inte får låta sig skrämmas av en sådan petitess. Som om grottmänniskorna kände till det mest sofistikerade sättet att ta hand om sin fisk... Mat blev det ju, och blir, oavsett. Huvudet och inälvorna var redan borta. Slumpmässigt försökte jag mig på att flå fiskens ovansida. Det gick okej. Man kan kolla instruktion i typ Vår Kokbok, till exempel. Jag försökte frammana bilden av farfar som flår flundror på landet, för att sedan kopiera den.

Sedan la jag fiskarna med magen neråt och den flådda sidan uppåt, i en oljad ugnsform. Ugnen hade jag satt på 200 grader.

Jag blandade olivolja med hackad vitlök, chili, citronskal och lite citronsaft. Saltade fisken. Strödde över hackad tomat och hällde till sist över olivoljeblandningen. Sedan fick fisken vara mitt i ugnen i ca 20 minuter (man får kolla så den inte blir torr, det är trist). Under tiden gör man en sallad. Den är så snygg och god att den förtjänar ett eget inlägg, så det ska den få.

När fisken är klar strör man över så mycket färsk, hackad koriander man har råd med. Sedan är det bara att servera. Personligen gillar jag att äta fisk så avskalat som möjligt. Att akta sig för ben och njuta av smaken kräver all ens uppmärksamhet. Man kan lägga fisken på några salladsblad och servera eventuella tillbehör på sidan om. Det borde jag har gjort med min sallad, men jag ville spara disk.

Sa du mensmat?

Hehe. Ni får receptet sen.

Tips från admin

Du vet väl att du kan klicka på de underbart aptitretande bilderna för att se dem i förstoring?

Dagens lünchbüffet

För er som inte gillar blod kommer här ett vegetariskt alternativ. Fast helt ärligt, hur vegetariskt är ägg egentligen? Inte särskilt, tycker jag i alla fall. Men ganska så gott.

Jag är inte så stolt över presentationen här ovan, för blomkålen är lite svedd och ägget bara jävligt fult, som ni ser. Men det var gott.

Hur som helst så hade jag rester av ugnsrostade grönsaker (med verkligt rostad blomkål) och kokt mathavre. Till detta stekte jag ett fult ägg. Tänkte att det var lite som pyttipanna. Istället för inlagda rödbetor, som jag tyvärr inte hade hemma, så tog jag inlagd gurka. Och så en obligatorisk klick dijonsenap.

Jag köpte en lite dyrare variant av dijonsenap sist, för som de säger: om den är riktigt god så behöver man inte ta så mycket... Men det funkar ju precis tvärtom! Så det blev minsann en svindyr affär, det här. Nästa gång köper jag den billiga, äckliga varianten igen, så man inte vill äta av den. Det är ekonomiskt tänkande när det är som effektivast.

Mensmat - en parentes i grönsaksbloggen

"Tjejsåret blöder", som jag hörde någon säga en gång. Cirka en gång i månaden förlorar alla fertila kvinnor ganska mycket blod, och därmed går även en massa livsviktigt järn förlorat. Under dessa omtumlande perioder av förlust och fertilitet kan jag ibland riktigt känna hur jag bleknar: vid svimningens rand står jag, vacklande i all min kvinnliga blodbrist, och törstar efter... blod.

Det är alltså inte så att jag blir sugen på blod bara för att jag har mens (hur sjukt vore inte deeet), men jag blir desperat efter järn, och blod är kanske det järnrikaste livsmedlet jag känner till. Persilja är också jättebra, men jag är tillfälligtvis lite less på persilja.

Blod är ju typ inte ens kött. Det är bara lite blod.

Jag steker mig alltså lite hederlig gammal blodpudding. På likaledes hederligt vis serverar jag den med vitkål och lingon. Frysta lingon au naturel denna gång - de får symbolisera lingonveckan.

Nu blev ni allt hungriga va?

ps. När jag var liten var blodpudding det äckligaste jag visste. En gång tvingade min dagmamma mig att äta upp blodpuddingen som låg på tallriken. Jag tror att jag nästan ville dö. Man blir så glad när man märker att man kan komma över sina barndomstrauman. ds.

Lite grejer bara

Jag skulle göra en gryta: det blev en soppa. Den var god ändå, men salladen jag tänkte ha till får sitta kvar på avbytarbänken i väntan på ett bättre tillfälle att hoppa in i matchen. Bon appétit, säger jag, och sörplar i mig höstens ankomst.

Jag lade lök, morötter, potatis, blomkål och röda linser i en kastrull och täckte dem med vatten. Saltade. Kryddade med lagerblad, rosmarin och svartpeppar. Kokade ca 10-15 min. Pressade i lite citron. Sedan var det klart. Det här må låta simpelt, men det är jävligt mustigt. Man kan även lägga i en klick dijonsenap vid servering.

Bonuseffekt: lindrar menssmärta i ryggen.