Det mest läskande jag någonsin tillrett

Gjorde just en helt magisk efterrätt.

Hade inga som helst anspråk eller ambitioner, jag ville bara avrunda måltiden med något. Jag skalade och grovrev ett äpple av sorten Granny Smith (som jag hade förvarat i kylskåpet) och skivade tre jordgubbar (som också förvarades i kylskåp). Detta mosade jag ihop i en liten skål och åt. Effekten var: sorbet. SÅ GOTT ALLTSÅ.

Äpplen verkar bli extra saftiga och krispiga av att ligga i kylskåp, och Granny Smith är ju oftast redan saftiga och krispiga som de är, och därtill perfekt sötsyrliga (okej, ibland lite för sura).

Nu när jag just har ätit denna lilla anrättning känns det som när man har ätit en smältande, fruktig isglass. Jag är förstummad över den naturliga sötman och fräschören.

Perverst

Det är så att jag har tänkt på att mycket av den mat som jag tycker är god på ett sådant sätt att det knappast liknar en matupplevelse längre, utan snarare en sängkammarupplevelse, egentligen är väldigt äcklig. Två exempel är ansjovis och stinkande ostar. Nu undrar jag om detta är ett tecken på perversion, eller om jag bara har blivit alldeles för civiliserad och att det naturligaste vore om jag åt ännu mer "äckliga" grejer.

En av alla multifunktionella linsgeggor

Jag bara HEY: har inte min iPod ett kamerahål, en lins? Jo, videokamera! Det betyder att jag kan bildviga dagens rätt, som helt passande är linsgegga.

This is how it goes:

Tänk "mörsha". Skölj röda linser, skär röd chili i rejäla skivor, klyfta en gul lök, slanta en morot, dela en eller två potatisar i bitar. Lägg detta i en kastrull, täck med vatten, lägg i två lagerblad och salt och koka under lock ca 10 minuter, tills linserna blir ordentligt mjuka och du beskådar en blekorange gröt framför dig. Då pressar du i lime- eller citronsaft och sedan är det klart. Detta kan du göra vad som helst med: äta som det är, lägga på mackan, servera till en sallad (och låtsas att det tillhör familjen Röror, som hummus), servera till ris (och låtsas att det tillhör familjen Grytor, som dhal).

Idag serverar jag den till "räksalladen" som beskrivs i föregående inlägg, fast utan räkor då. Jag pimpar/piffar med lite avokado och alfalfagroddar. Skvätte även lite balsamvinäger runtom, för ögats skull, men det blev inte så snyggt som jag hade tänkt. Jaja, häng med på en kameraåkning! Kolla gärna efter att du har ätit för man blir lätt illamående av det modernistiska perspektivet.

(videon failade)

ps. Igår lade jag mandlar i den där salladen (fortfarande utan räkor), och det var JÄTTEGOTT.

Projekt: Räka

Jääägarns, alltså jägarns att jag inte har min kamera! Vad är en matblogg utan bilder? Oinspirerande.

Icke desto mindre.

Idag när jag skulle köpa räkor till min planerade räkfrossa så upptäckte jag att ett helt kilo kostade ett par kronor mindre en ett halvt kilo. Jag var alltså bara tvungen att köpa ett helt kilo. Dock var jag inte redo att frossa i mig ett kilo räkor bara sådär, och eftersom räkor inte håller sig särskilt bra i otillagat tillstånd, utan frys, så var jag tvungen att förbereda mig på Projekt: Räka. Inte är jag den sociala typen som bjuder in grannen på räkfrossa bara för att jag inte orkar äta upp alla krypen själv (då är det ju meningslöst att köpa billigare storpack); jag visualiserade snarast en prydlig radda matlådor innehållandes räkor i olika form. Två olika form, närmare bestämt. Jag hade ju det här begäret efter att få äta räkor i deras rena, kalla form, så den ena planen var någon form av sallad. Den andra formen antyddes i fjärran som något slags indiskt, något med curry. Men efter att ha fastslagit att jag var mer sugen på kokosmjölk än grädde så drog det iväg åt thailandshållet. Hade ändå några gamla citrongrässtrån som närmade sig hö-stadiet hemma i kylen. Okej, beskåda hur jag delvis försökte korsa två räkrätter på ett effektivt sätt:

1. Räksallad

Koka mycket råris. Det ska ingå i salladen, men det ska även räcka som tillbehör till rätt nummer 2, räkgrytan. Koka även gröna ärtor. Tärna gurka, äpple och grön paprika. Finhacka jättemycket bladpersilja och skölj lite sallad. Jag hade mangold och machésallad. Blanda samman avsvalnat ris och ärtor med resten av ingredienserna. Pressa över en massa citronsaft, salta och peppra och ringla över olivolja. Här har du en sallad. Strö över räkorna när salladen ligger på tallriken. Jag tror nämligen att det blir äckligt om räkorna ligger och gottar sig med salladen tills dagen därpå - ifall man vill ha matlåda alltså. Matlådan behöver inte ens innehålla räkor, man kan ha kokt ägg till istället, eller rökt lax, eller kikärtor, eller vad som helst. Ät detta nu så att du får energi till att laga nästa räkanrättning.

2. Räkgryta

Här kommer alltså vissa inslag från salladen att gå igen, eftersom jag bara älskar att laga olika rätter baserat på samma ingredienser. Finhacka vitlök och ingefära. Skiva röd chili med kärnor och allt. Krossa citrongräs med knivskaftets udd och skär det i stora bitar (man tar ur det sedan när man äter. Eller, så gör i alla fall jag, gillar inte hårda saker i maten som inte löses upp hur mycket man än tuggar.) Stek allt detta i mycket olja, tillsammans med röd currypasta. Släng ner gul lök i klyftor, halvtunna morotsstavar och broccolibuketter. Ha i kokosmjölk. Salta (en välutrustad kock kanske tar fisksås istället för salt). Sätt på ett lock och låt puttra på svag värme i 5-10 minuter. Grönsakerna bör behålla viss spänst. Under tiden skivar du grön paprika tunt. När grytan puttrat färdigt slänger du i paprikan, frysta gröna ärtor, räkor och limesaft, och sedan låter du det inte koka mer. Det är klart! Hade jag haft en fetare plånbok eller bara allmänt generösare spenderarbyxor hade jag även haft i koriander. Servera med återstående råris.

Till sist en liten räkanekdot:
Jag hade brett ut de frysta räkorna på en tidning för att de skulle tina snabbare. Där låg de och smälte i godan ro, medan jag satt vid datorn med ryggen vänd mot dem. Plötsligt hörde jag ett dovt litet krasljud. "Poff", fast med lite kras i. Jag vände mig om och fick syn på ett föremål mitt på köks-/hallgolvet. "Vad är det?", undrade jag med lätt hjärtklappning, för jag kände inte alls igen föremålet. Jag gick långsamt närmare med rynkade ögonbryn och näsa. Det var en liten räka! I takt med att han tinade upp hade tidningen blivit blöt och förlorat sin spänst, vikt sig över diskbänkskanten och låtit den lille krabaten glida över bord. Två av hans olycksbröder var på väg åt samma håll, men jag puttade upp dem igen.

Halvtid

Jag vet inte om Christian läser den här bloggen längre, eller om någon över huvud taget gör det (förutom mamma och min trofasta lillebror, kanske rentav båda bröderna - I love you, forever thankful). Själv tycker jag att den är ganska trevlig, om jag tar ett steg tillbaka och grunnar lite. Men den har blivit en aning egocentrerad. Alltså, jag har blivit det, i bloggen. Jag skulle ju lära Christian att använda grönsaker! Kocken i mig börjar dock vakna upp ur sin vinterdvala, så på så sätt ser det ljust ut. Jag måste bara elda på mitt självförtroende lite mer, så att jag åter börjar tro på min exceptionella matlagningstalang och särart. Jag tror att det lyckliga livet handlar om att man alltid ska tro att man är lite bättre och lite mer speciell än vad man är; då mår man bra och då gör man bra ifrån sig. Tro mig när jag säger att jag försöker hitta tillbaka till detta tillstånd, och att jag eventuellt, en dag, kommer att nå fram. Tills vidare försöker vi laga lite schysst krubb.

Emellertid har jag förlagt min kamera. Rackarns!

Övernaturliga små väsen

Syltlök. Åh, jag älskade syltlök när jag var liten. Man fick passa på att äta dem hos farmor och farfar, och kanske någon gång i skolmatsalen, för det var där de serverades, inte hemma. Så igår i mataffären befann jag mig av någon outgrundlig anledning plötsligt öga mot öga med syltlöken igen. Det var år sedan vi sågs sist, men nu ville tydligen ödet att våra vägar åter skulle mötas. Jag lade lydigt ner en burk i korgen. Senare på kvällen strösslade jag min sallad med en drös och fann att de var precis lika oemotståndligt sötsyrliga och mjukkrispiga som förr. Ikväll låter jag dem förhöja min pastarätt. Små, halvtransparenta och skimrande ligger de på tallriken och påminner en om att livet inte behöver vara så himla jobbigt som man kan tro.

Bra återhämtningsgegga när man har sprungit

Riv ett äpple grovt. Rör ihop det med russin, salta jordnötter, lite yoghurt och kanel.

Det här är jättebra - man får proteiner från yoghurten och nötterna, lite snabb energi i form av kolhydrater från russinen, något långsammare energi från äpplet. Om man har svettats mycket kan det vara bra att få i sig en gnutta salt, för att återställa saltbalansen - det fixar jordnötterna. Kanel känns som att det är bra för både matsmältning och immunförsvar, plus att det är gott.

Bild på underverket kommer snart.

Drick mycket vatten så länge.

EDIT: nu finns bild.

En dubbelsnickers senare och du är tillbaka på banan

Hej allesammans och glad första maj. Idag har jag ätit dubbelsnickers.