Fylld fail

Det är så förrädiskt att försöka lyxa till det med välfyllda rullar. Man tror att man har unnat sig det yttersta och man ska just till att hugga in på denna välförtjänta ynnest. Man har fyllt en tunnbrödrulle till bristningsgränsen med allt det godaste man vet, men efter två, tre tuggor så rasar hela skapelsen samman, man blir kladdig om fingrarna, det rinner i mungipan, man har fyllning i knät. I händerna har man inte en rulle utan en sörja av sönderfrasat bröd och diverse rinnande fyllning. DEN HÄR TYPEN AV SITUATION GÖR MIG SÅ JÄVLA FÖRBANNAD. Resultatet blir att humöret hamnar på minus. Man kanske var nollställd eller eventuellt något på plus, men räknade med att sluta på höga plus efter denna gudomliga rulle. Och så slutar man på minus! Fy alltså. Detta är anledningen till att jag bryter sönder tacoskalen innan jag börjar äta, och skyfflar upp fyllningen från tallriken redan från början. Det är ändå så det kommer att sluta och det känns mycket bättre om det var jag som bestämde.