UGNSSTEKT FISK

- i strålkastarljus

Äh, vad fan, tänkte jag, det är ju söndag och jag har nyss fått lön.

Jag kände mig arg, stressad och frustrerad; i min kropp kröp myror, det ryckte i nerverna i handen och min nackspärr strålar ut i en smärta i hela högra skulderbladet. Jag har jättemycket att göra. Vad ska jag säga mer?
Var det inte lite synd om mig?

Jo, och det är ändå söndag, och om man inte tar hand om sig jobbar man ändå inget bra. Det var dags att jorda sig med en historisk naturpromenad - i den anrika Hagaparken och på den vackraste kyrkogården. Därefter var det läge att inhandla lite ny mat och laga den.

Ibland måste man byta ut sina slentriansmaker. Ibland måste man även unna sig färsk fisk. Det blev ugnsstekt lax med andra grönsaker.

Ugnsstekt lax:
Här kan man ju göra som man själv vill, om man har något bra sätt att laga lax. Jag tog en sådan där hel laxfilé, alltså en halv fisksida med skinnet kvar på ena sidan. Då saltar och (vit-)pepprar jag köttsidan och lägger fisken med denna sida ner i en smord eller oljad form. Sedan får den vara i ugnen på 200 grader i ca 15-20 min. När fisken verkar genomstekt drar man av skinnet och sedan är det klart.

Grönsaker:
Jag tog blomkål, rödlök, färska brytbönor och kantareller. Detta "wokade" jag i olivolja - alltså ganska stark värme, rör om ofta, låt allt behålla viss knaprighet (men inte för mycket). Salta och peppra. Till sist tänkte jag att det kunde vara kul att krydda fiskens tillbehör med fiskkryddorna, så jag hade i finhackad dill och lite pressad citron.

DET HÄR VAR SVINGOTT.

Det finns så många klyschor på "äpple"

Härmed vill jag framföra ett innerligt jubel över att det nu finns svenska äpplen i affären. De är kanske inte riktigt mogna, men skit samma.

För resten

Jag tycker inte att rester är att betrakta som andra klassens mat, utan som första klassens färdigmat. Det är som ett gott hel- eller halvfabrikat som du har lagat själv. Varför vill man ha färdigmat? För att det är bekvämt, förstås. Det är dessutom ganska kreativt tillfredsställande att försöka tänka ut vad man kan omvandla en viss rätt till, med hjälp av några extra ingredienser.

Idag använde jag resterna från förra inläggets currygrej och rester av kokt råris. Så här gjorde jag:

Jag stekte tärnad tofu i olivolja. Efter ett tag lade jag i färsk bladspenat och saltade lite lätt. Efter ytterligare ett tag rörde jag ner resterna av grytan samt kokt råris.

Så var det med den saken.

En skandinavisk invandrare i Indien

Ikväll har jag lagat middag i ren desperation. Jag var ute och sprang. När jag kom hem så lagade jag inte mat, utan larvade runt tills jag plötsligt blev vrålhungrig och höll på att svimma. Jag rusade ut till min tomma kyl och hackade i samurajstil upp allt jag hade däri (den var inte helt tom), kastade ner det i en kastrull, hällde på diverse kryddor, lite vatten och ett lock. Det gick så jädra fort att jag inte ens behövde tänka. Och vad blev det? Det blev n'importe quoi! N'importe quoi är ett av mina favorituttryck på franska. Det motsvarar ungefär whatever på engelska. Det kan motsvara vad som helst på svenska, men man säger ju inte det är typ vad som helst på samma sätt som man säger it's like whatever (eller säger man ens så?). Den allra finaste användningen på franska är "C'est n'iiiimporte quoi !" - det är så himla random alltså, typ.

Nu äter vi.

I min kastrull stekte jag lök och vitlök i en massa olivolja, hällde på gula senapsfrön, curry och spiskummin, slängde ner några gamla potatisar och morötter samt en stump vitkål och hackat äpple, tomat och väldigt lite vatten. Samt salt. Sedan är det bara att koka under lock tills det är mjukt.

Egentligen hade jag velat ha i röda linser också, men några sådana fanns ej att tillgå. För att fylla proteinbehovet förhöjde jag istället en gammal kålsallad som jag hade i kylen (vitkål, röd paprika, persilja, olja, vinäger, salt, peppar), med en burk svartögda bönor. Jag förhöjde den ytterligare en nivå med lite solrosskott. Detta kan man knapra i sig till förrätt medan man väntar på att grytan ska koka färdigt, för att undvika att tyna bort.

Jag gör all mat syrlig på ett närmast maniskt sätt, så jag kunde inte låta bli att pressa i lite citron i grytan. Detta är dock inte någonting oumbärligt (ingenting är oumbärligt i den här grytan, eftersom det är n'importe quoi). På tallriken tyckte jag att maten såg lite väl fattig ut så jag skivade över banan och la dit några till solrosskott. Sedan åt jag. Nu mår jag bra igen!



Det har hänt att jag under vissa perioder av mitt liv har delat det med någon. Under dessa perioder har jag fler än en gång råkat ut för att denne någon klagar över att det inte finns någon mat hemma, medan jag själv ser gröna skogar av guld och möjligheter. Man kan faktiskt laga mat av nästan ingenting, så länge man åtminstone har någon rot eller så. Det är en mycket stimulerande utmaning.

Välkommen till min sallad

Linserna hafva funnit sin plats i tillvaron.


Ordning.


Kaos.

C'est un régal!

Sommaren närmar sig sin sista suck och jag knaprar uppgivet på några torra rädisor. För att muntra upp mig, och för att det var alldeles för länge sedan jag lagade någonting ordentligt, så kokar jag gröna linser enligt mitt allra bästa recept.

Det här behövs (högst ungefärliga mängder):

3-4 dl gröna linser
4-6 msk kinesisk soja
2 morötter (skär i stora bitar)
2 vitlöksklyftor eller 1 gul lök eller både och (skär i stora bitar)
2 lagerblad
2-3 tsk timjan
vatten
svartpeppar
ev. salt

Sojan gör rätten mystiskt mörkbrun och bidrar till den mustiga smaken och sältan. Har man väldigt mycket soja i behövs inget salt. När man ska laga denna rätt lägger man helt enkelt alla ingredienser i en kastrull med lock, fyller på med vatten (innan man lägger på locket, såklart) tills det knappt täcker allt, och kokar det sedan på svag värme tills linserna är ordentligt mjuka. Då bör även all vätska ha kokat in. Om det blir för torrt innan det är klart är det bara att fylla på med lite mer vatten. Det kan ta rätt lång tid, uppemot en timme. Om man blötlägger linserna innan går det säkert mycket snabbare, men jag inbillar mig att den långa koktiden kan tänkas bidra med något.

Den här rätten luktar ganska proffsigt; det luktar fransk husmanskost med hemliga knep i hela trapphuset när man kokar den. Fast själv är man svensk, och jag har härmed avslöjat allt.

Användningsområde: överallt. Men en av de bästa grejerna är att blanda ner detta, varmt eller kallt, i varma eller kalla sallader. Alltså blanda med olika råa eller tillagade grönsaker och vinägrett, samt eventuell pimpning i form av fetaost, cornichons, kapris, you name it.


Skönhet kommer inifrån.

Sorgematsedel

Ni kanske undrar vad jag äter nu för tiden? Schweizisk choklad. Jag tröstäter den nu när mina schweiziska vänner som gav mig den har åkt hem. Det hade de allt räknat ut bra.

Suck

Jag hade besök i en vecka. Åh, det var underbart. Två små guldklimpar att dela mina 18 kvm med, och alla måltider. Jag har sagt det förr: det är degenererande att äta ensam. Den senaste matveckan har alltså sett riktigt hyfsad ut, men igår åkte de hem, och nu är jag tillbaka i restbufféträsket. Jag kör ouppvärmda matrester av varierande ålder, avslutar måltiden i samma tallrik, med en dessert bestående av en klick keso, tre katrinplommon och fem mandlar. Om man ändå hade en liten gris att spisa tillsammans med.