Ikväll känner jag mig som en jävla elefantböna. En sexig elefant som är hemma och kokar stora vita bönor runt midnatt.
Jag förnam just släktskapet mellan rooibos och bönan. Rättare sagt: jag vet att rooibosbusken tillhör ärtväxtfamiljen, och nu kände jag att mina kokta elefantbönor luktar typ som rooibos. Lite sött, lite basiskt, lite elefant.
Cirkeln sluts, allting faller på plats.
Jag kommer ihåg en gång på gymnasiet när jag marinerade stora vita bönor i någon kanelvinägrett, efter recept. Det var inte gott. Men anrättningen bidrog säkert till den sköna cross-over-attityd jag nu har. Ni vet väl att ansjoviskryddad sill funkar till matvete och att man kan blanda ner havregryn i sin linscurry när man inte orkar koka ris?
Ingen kommer att vilja gifta sig med mig, elefantbönan. Fast min förra pojkvän blandade också vad som helst, han skulle ha förstått mig... "Vad som helst", förutom när det gällde pasta. Där fanns det lite mer regler om man så säger (han är från Italien).
Förresten rekommenderas vasaloppsdeltagare att äta kokt spaghetti med blåbärssoppa till frukost då de kolhydratladdar inför sitt lopp. Så det så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar