Korngrynspytt med ägg

Bilden säger ingenting om denna rätt; den är endast en dålig imitation av verkligheten, men ändå. Och det som ser ut som slem är bara lite vinägrett, inget att oroa sig för.

Jag har lagat en grej! Jag hatar utseendet på det här goffiga ljudet "nom nom". Skulle aldrig få för mig att skriva något sådant, men det var gott alltså! Jag har medvetet döpt rätten till något som låter ganska oaptitligt; min målgrupp är människor som gillar opiffiga saker.

Här kommer beskrivningen av en bastant rätt med bondfeeling, plus lite mer exotiska inslag som fetaost:

Koka kornris, inte riktigt enligt anvisningarna på förpackningen, där det står att koktiden är 8 minuter - jag tycker att det krävs lite mer. Hacka lök och champinjoner och stek i olivolja. Rör ner hackad färsk tomat efter en stund. Efter ytterligare en stund, rör ner några ägg. Salta och peppra (tips: vitpeppar). Krydda eventuellt med timjan eller något annat. När äggen tillåts komma in i bilden bör grönsakerna vara lagom mjuka och saften från tomaterna bör ha kokat in, för när äggen stelnat bör man nog inte steka det hela så mycket mer. Nej, då rör man bara i det kokta kornriset och hackad persilja. Detta toppas sedan på tallriken med lite uppfriskande gurka, fetaost samt en vinägrett av fransk senap, vitvinsvinäger, salt och olivolja.

Näe alltså

Det här är inget kul längre. Alla tv-kockarna i Gokväll har fått en matkorg med billiga, nyttiga och miljövänliga ingredienser som de ska trolla fram ett antal goda vardagsrätter ur. Och just i detta nu håller de på att laga sig igenom vart och ett av mina principrecept, som jag ju har kommit på själv! Jag som trodde att jag var unik, att jag hade något att tillföra; tji fick jag.

Molnmacka

Att hugga in på den här mackan känns som att bita i ett moln - så luftigt och fluffigt!

Rosta en skiva fullkornsbröd, typ danskt rågbröd. Bre den med ett lager tahini. Lägg på en klick keso och toppa med ett berg av alfalfagroddar. Klart.

Swedish pan

Dagens kylskåpstömning blev ovanligt lyckad. Dels för att jag kände mig lite inspirerad till att laga grönsaksgrytor, efter att ha levt på italiensk ost och vitt bröd i några dagar, dels för att jag hade ett givande telefonsamtal medan jag lagade, vilket gjorde att jag orkade låta grytan koka färdigt (den kan kräva 30-40 min).

I kylskåpet hade jag några skrumpnande rotfrukter och ett enormt vitkålshuvud, samt kokta kikärter och en citron. Man kan ta precis vilka rofrukter man vill, men jag tog rödbetor, persiljerot och morot. Dessa skivade jag i tunna slantar. Jag skar också en gul lök i smala klyftor samt hackade en vitlöksklyfta. Allt detta stekte jag i olivolja. Jag lade även i strimlad vitkål, salt, peppar, mejram och lite vatten. Allteftersom jag stekte/kokade det hela spädde jag ut med mer vatten när det började se torrt ut. Så höll jag på tills allt kokat samman och grönsakerna blivit mjuka (det är här det kan vara trevligt att prata i telefon. Eller så kan man bara lägga ett lock på grytan och låta den sköta sig själv). På slutet hade jag i pressad citron och kokta kikärter. Citronen är mycket viktig. I många rätter tycker jag att tillsatsen av ett surt element kan göra skillnaden mellan en meningslös, fadd sak och en delikat måltid.

Till detta serverade jag kokt kornris. Detta kan även röras ner direkt i grönsaksröran, om man vill. Korn är asgott, nyttigt, snabbkokat och typiskt svenskodlat. Bra tuggmotstånd. Faktum är att hela denna anrättning är mycket klimatsmart, och intelligent också på många andra sätt.

Ibland undrar jag om jag borde låta bli att lägga upp bilder på maten. De speglar nämligen aldrig vad jag ser på tallriken när jag äter...

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe.

Paprikan

Paprika. Förr använde jag paprika som vilken grönsak som helst, slängde ner den i sallader, i grytor, i grönsaksfräs. Nu vet jag bättre. Paprikasmaken är mycket dominant och säregen, och vill man inte ha just paprikasmaken så bör man undvika denna grönsak. Paprikan är mer än en grönsak, den är en krydda.

Två nya spelare

Har testat två nya aktörer i grönsakssoppan: mejram och persiljerot. Båda får 5 persiljestrån av 5 möjliga.

En störd pasta (stört god också)

Okej då. Jag lagade faktiskt en grej igår. Men jag har fått en sådan matprestationsångest på sistone. Tyvärr yttrar den sig inte i vad jag faktiskt lagar, den får mig bara att tänka att mina tama små anrättningar, baserade på ständigt samma ingredienser och endast avsedda att mätta min mage, fylla mitt näringsbehov och tömma min kyl, inte är representativa nog att läggas upp till allmän beskådan. Det är konstigt med matlagning - varför känns det så ofta som om det man lagar är en förlängning av en själv? Hela ens storhet, komplexitet och skicklighet ska uttryckas i resultatet. Nu lägger jag de tankarna åt sidan. Eventuellt tillför förestående receptgenomgång ingenting åt någon. Må så vara! Här har ni mig. Ska man ta fasta på något i detta recept så är det knepet att blanda ner pastan i såsen på sättet jag strax ska beskriva (det är ett av sätten för att uppnå den italienska känslan), samt att linguine är en av de godaste pastasorterna. Det är de där som är som smala tagliatelle eller som platta vanliga spaghettisar.

Förövrigt kan jag säga att jag egentligen inte tycker att bönor passar så bra ihop med pasta, och att detta recept kom till just baserat på att jag behövde tömma kylskåpet, kände ett behov av proteiner samt har ett bestående sug efter pasta med tomatsås, sedan Christian berättade för mig om sin senaste lyckade anrättning. Man kan tycka att allting jag lagar verkar baseras på "kylskåpstömning", och då har man inte helt fel. Jag köper ofta hem saker (ofta samma saker) utan att ha en plan. Sedan har jag ett antal råvaror i mina gömmor, men orkar sällan följa något recept eller planera en viss rätt, och då blir det såhär.

Såhär:

Fräs hackad gul lök och röd chili i olivolja. Släng efter ett tag ner hackad gul paprika och skivor av rensad brysselkål (allvarligt talat, när den här omgången bryssel är slut kommer det att dröja tills jag köper nytt, om inte annat för att det är så himla jobbigt att "skala" dem. Men det var ett nät för 5 kr så jag var tvungen.) Tärna även en färsk tomat om du har det hemma, och släng i, eller annars kan du nöja dig med de burktomater som man ändå måste ha i. Enligt ett italienskt tips ska man bara mosa den färska tomaten i näven, rätt ner i grytan, men jag var inte redo. Salta och peppra och låt puttra på hyfsat svag värme. Förbered pastan, gärna linguine. Man kan göra såhär: Se till att inte börja koka pastan för tidigt, utan typ när såsen är så gott som klar. Det är bättre att såsen får puttra eller vänta lite extra än att pastan får det. Koka pastan tills den är knappt klar. Det ska vara som att den skulle behöva ca 1 minut till. Då häller du av vattnet, men sila inte för noga, se till att det är lite vatten kvar bland pastan. Häll så i pastan i såsen. Sedan kokar du pastan och såsen tillsammans i 1-2 minuter på ganska stark värme. På så sätt kokar de liksom ihop. Den överflödiga vätskan kokar bort/in (?) och pastan blir precis klar.

Den här gången blandade jag som sagt ner kokta kikärter på slutet också, bara för att jag behövde proteiner.

Sist av allt rörde jag ner hackad färsk persilja och drog något extra varv med pepparkvarnen.