fredag 29 april 2011
Några tankar om köttrenden (alltså kött-trenden)
Låt oss snacka allvar för en gångs skull: jag är högst provocerad av rådande köttrend. Och då är jag varken lättprovocerad eller köttmotståndare. Men är det någonting som provocerar mig så är det dubbelmoral, hyckleri och fåfänga - visar man dessutom prov på allt detta utan att samtidigt visa prov på självinsikt, då blir det bara för mycket. Och det är exakt vad alla trendiga köttälskare gör.
Jag har alltså spanat en stark köttrend - förmodligen, delvis i alla fall, en konsekvens av lågkolhydratdieternas utbredning på senare tid -, det är coolt att älska kött liksom. En massa mer eller mindre kända människor som får svara på frågor som "Vad äter du helst?" i en liten faktaruta bredvid intervjun svarar "KÖTT", och senast idag skrev den avskyvärt hippa tidningen DN PåStan om kött, i form av "Köttberget växer på Stockholms krogar" (visserligen en artikel om köttkockar som tänker på köttets kvalitet och ursprung och "tar till vara hela djuret", men själva överkonsumtionen kvarstår ju, och det att framhålla att man väljer "bra" kött känns bara som ett sätt att släta över det jobbiga faktum att vi helt enkelt borde äta mycket mindre kött - för klimatets och världssvältens skull) och några sidor senare, i krogrecensionen: "Svajig köttfest på Söder", "Vi saknar Sydamerika i den stockholmska krogvärlden. Tänk Argentina. Tänk kött." - "TÄNK KÖTT" liksom, så hippt! Dessutom verkar en del väna tjejer gilla att skapa kontrast genom att vara just väna och samtidigt säga sig älska något så burdust som kött (det har jag läst på deras bloggar).
Lika trendigt är det att vara miljömedveten. Att samtidigt vara trendig på köttälskarsättet är inget problem - man väljer väl närproducerat! KRAV-märkt! Ja, för det är lätt, bara att skjuta till några slantar. Att dra ner på köttkonsumtionen kräver dock en personlig insats på riktigt, det kräver att man faktiskt förändrar något själv.
Men eftersom miljömedvetenheten för många bara är ett slags livsstilsaccessoar och identitetsmarkör som man kan köpa för pengar likt en möbel, ett par skor eller en liten hund (var är de nu för tiden förresten? känns som att trenden kan ha ebbat ut), så räcker det så bra med att köpa KRAV-märkt. Sedan kan man gå och käka middag på nya Allmänna Galleriet där man välkomnas av något så trendigt som en gigantisk KÖTTMONTER (såg den med egna ögon en gång då jag skulle dricka öl).
Jag ogillar präktighet och överdrifter. Det är bra med vissa, moraliska och andra, riktlinjer och grundprinciper, men jag tycker att det finns viktigare saker i livet än att koncentrera sig på att balansera på en perfekt rak linje. Men när jag tänker på det här jävligt fåniga köttmodet får jag lust att bli typ straight edge eller eremit, bara för att markera mitt avståndstagande och förakt.
Det handlar inte om att jag har något emot att folk gillar kött, för det har jag absolut inte. Jag tycker heller inte att bara för att man gör en bra sak för låt oss säga miljön, så måste man göra allt korrekt. Ekologiskt kött är såklart bättre än icke-ekologiskt kött, men man ska inte vara så jävla nöjd bara för det. Det är dubbelmoralen och det ytliga, oreflekterade gällande sådant som faktiskt är på riktigt, som gör mig arg. Trender som har konsekvenser som trendföljarna skiter i, och den oberättigade självnöjdheten över att köpa "bra" kött.
Slutligen tror jag inte att köttälskartrenden bara har att göra med kolhydratskräck och GI-mani. Jag skönjer även en dragning mot det politiskt inkorrekta på senare tid. Till exempel: Håkan Hellström röker på sitt senaste skivomslag. Att älska kött är inte heller politiskt korrekt.
Jag har alltså spanat en stark köttrend - förmodligen, delvis i alla fall, en konsekvens av lågkolhydratdieternas utbredning på senare tid -, det är coolt att älska kött liksom. En massa mer eller mindre kända människor som får svara på frågor som "Vad äter du helst?" i en liten faktaruta bredvid intervjun svarar "KÖTT", och senast idag skrev den avskyvärt hippa tidningen DN PåStan om kött, i form av "Köttberget växer på Stockholms krogar" (visserligen en artikel om köttkockar som tänker på köttets kvalitet och ursprung och "tar till vara hela djuret", men själva överkonsumtionen kvarstår ju, och det att framhålla att man väljer "bra" kött känns bara som ett sätt att släta över det jobbiga faktum att vi helt enkelt borde äta mycket mindre kött - för klimatets och världssvältens skull) och några sidor senare, i krogrecensionen: "Svajig köttfest på Söder", "Vi saknar Sydamerika i den stockholmska krogvärlden. Tänk Argentina. Tänk kött." - "TÄNK KÖTT" liksom, så hippt! Dessutom verkar en del väna tjejer gilla att skapa kontrast genom att vara just väna och samtidigt säga sig älska något så burdust som kött (det har jag läst på deras bloggar).
Lika trendigt är det att vara miljömedveten. Att samtidigt vara trendig på köttälskarsättet är inget problem - man väljer väl närproducerat! KRAV-märkt! Ja, för det är lätt, bara att skjuta till några slantar. Att dra ner på köttkonsumtionen kräver dock en personlig insats på riktigt, det kräver att man faktiskt förändrar något själv.
Men eftersom miljömedvetenheten för många bara är ett slags livsstilsaccessoar och identitetsmarkör som man kan köpa för pengar likt en möbel, ett par skor eller en liten hund (var är de nu för tiden förresten? känns som att trenden kan ha ebbat ut), så räcker det så bra med att köpa KRAV-märkt. Sedan kan man gå och käka middag på nya Allmänna Galleriet där man välkomnas av något så trendigt som en gigantisk KÖTTMONTER (såg den med egna ögon en gång då jag skulle dricka öl).
Jag ogillar präktighet och överdrifter. Det är bra med vissa, moraliska och andra, riktlinjer och grundprinciper, men jag tycker att det finns viktigare saker i livet än att koncentrera sig på att balansera på en perfekt rak linje. Men när jag tänker på det här jävligt fåniga köttmodet får jag lust att bli typ straight edge eller eremit, bara för att markera mitt avståndstagande och förakt.
Det handlar inte om att jag har något emot att folk gillar kött, för det har jag absolut inte. Jag tycker heller inte att bara för att man gör en bra sak för låt oss säga miljön, så måste man göra allt korrekt. Ekologiskt kött är såklart bättre än icke-ekologiskt kött, men man ska inte vara så jävla nöjd bara för det. Det är dubbelmoralen och det ytliga, oreflekterade gällande sådant som faktiskt är på riktigt, som gör mig arg. Trender som har konsekvenser som trendföljarna skiter i, och den oberättigade självnöjdheten över att köpa "bra" kött.
Slutligen tror jag inte att köttälskartrenden bara har att göra med kolhydratskräck och GI-mani. Jag skönjer även en dragning mot det politiskt inkorrekta på senare tid. Till exempel: Håkan Hellström röker på sitt senaste skivomslag. Att älska kött är inte heller politiskt korrekt.
måndag 25 april 2011
MAT
När våren anländer har den livet med sig i passagerarsätet. Då känner man sannolikt för att bjuda sig själv på någonting med lite mer kärlek i; man tycker man är värd nåt. Fast jag har vant mig vid det här med att blanda vad som helst - det skulle man kunna kalla för ej kärlek, typ att man ger sig själv skulor, som en gris. Fast så länge man gillar det så är det väl inget fel? Bävar dock för den dag då jag slår upp portarna till min restaurang. Gästerna kommer att få en chock av smakmötena! Men man lever så länge man lär och det är bra för hjärnan att överraska sig själv med jämna mellanrum, så de kommer nog att uppskatta det trots allt. Kolla snyggt!
ps. Hehe, ignorera äggskalsbiten på tomaten på nedersta bilden. Jag märkte ändå inget när jag åt. ds.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)